Så...då var det julafton i övermorgon. Och jag har inte köpt en enda julklapp. I och för sig ska jag bara köpa en i år, för det är det jag har har råd med, till systerdotter. Jag och syskonen har bestämt att vi ska hitta på något tillsammans istället för att ge saker till varandra. Livskvalitet.

Gav mig ut i snålblåsten som får mina fönster att skallra så att jag nästan blir rädd på riktigt för att gå hem till K och se om hennes SIM-kort hade kommit. Det hade det, till allas stora glädje, så jag begav mig till ICA där jag köpte ingredienser till pappas julklapp. (gott blev det dessutom, svårt att låta bli att äta upp allt)

Ska i alla fall till syrran hela familjen på julafton. Det känns rätt bra faktiskt. Bara äta god mat och mysa lite med pappa och syskon. Inget avancerat. Slippa åka flera mil i bil bara för att göra svärmor glad i år. Fast...det har ju sina baksidor det också...

.jul.

Jag brukar inte räkna mig själv som en cynisk person. Eller i alla fall inte nuförtiden. Men jag märker att ju närmare julafton vi kommer, desto mer cynisk blir jag. Jag har noll förståelse för hur folk kan tycka att det är roligt att springa rumpan av sig och kasta iväg en massa pengar för att det ska bli en bra jul.

Därför tror jag att det inte blir något speciellt julfirande för min del i år. Jag pallar inte med riktigt. Blir nog att sitta hemma och äta hemmagjord rödbetssallad och pytt i panna med allt från kylen. Karl-Bertil Johnsson och göra allt för att slippa titta på Kalle Anka. 

Nu ska jag strax iväg till E och få middag tillsammans med resten av Råbergstorpsmaffian. Jag är mycket glad som blev inbjuden, eftersom vi bor så långt bort att ingen annan någonsin orkar ta sig hem till oss, och middag = sällskap! Yeay! Har bakat lussekatter som någon slags offergåva, så att de ska bjuda in mig flera gånger. Hoppas att de gillar dem!

Springa, springa nu!