Vaknade i morse med en brinnande melankoli i bröstet. Jag känner ju igen den så väl, men gör mitt bästa för att ignorera den än så länge. Grattis...verkligen.
Jag lever fyra liv för tillfället, och undrar om det finns några såna där tidvändare som Hermione i Harry Potter har, så att jag kan få fler timmar på mitt dygn? Jag läser just nu naturvetenskaplig illustration, och vi har så mycket att göra att vi knappt hinner andas. Är det verkligen meningen att man som student ska komma hem efter kl 20 varje kväll och även plugga varje helg? Är det så att skolväsendet vill bryta ner oss så pass att vi blir kuvade inför arbetslivet? Eller är det så att vi faktiskt också har rätt till 40 h arbetsvecka? Egentligen?
Jag är dessutom hopplös i såna situationer, eftersom min hjärna stänger av sig, eller i alla fall sätter sig i stand by läge när jag får för mycket att göra. Jag tar ju igen det när det börjar närma sig deadline, men innan det brinner i knutarna tycker jag inte att det är något fel att ta en kaffe istället för att sitta och se lamslagen ut över min akvarell.
Slav igår på Dekår. Jag tycker att det är synd att det inte kommer så mycket folk, och jag förstår inte varför, eftersom det är så himla trevligt att vara där. Man lär känna så otroligt mycket folk att man blir lite mörkrädd när man tänker på det. Alla studenter borde köra minst ett pass bakom baren, så hade det gått så himla mycket bättre för oss.
Nu är det strax dags att masa sig iväg till skolan. Idag kommer jag att ha Zahl - Nice for a change i öronen. Det passar mitt humör. Skulle mest av allt vilja få en kram och en kaffe av någon snäll själ. Kramar är allt bra underskattade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar