jag tycker att detta är både farligt och fascinerande, eftersom det triggar igång mina egna mentala rubbningar. har lidit av ätstörningar i tidigare år och kommer troligtvis aldrig att bli helt frisk, även om jag idag lever ett helt normalt liv.
jag funderar på hur långt alla fenomen har kommit i sin utveckling på bara tio år. när jag var som värst fanns det inga websidor, ingen nicole richie och inga dokumentärer. ändå så verkar det bara som att alla iakttar på avstånd, studerar istället för att göra något åt det. (vad det nu skulle vara) spännande på ett sånt där groteskt sätt som en bilolycka kan vara spännande.
idag är jag i det närmaste frisk, äter nyttigt och tränar regelbundet. det är en stor välsignelse. men det gäller att alltid hålla vakt på sig så att man inte faller tillbaka. frågan är om dokumentärer hjälper eller inte.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar